Båtsemester
Begreppet seglingsemester kanske inte riktigt passar in, så jag väljer rubriken Båtsemester, eller knappt det. Barnfamiljerna brukar prata om bryggsegling, så att man får landström till tvapparaten i båten. Så finns den andra sortens ickesegling. Den där alltid något nytt är trasigt så fort man lagat det förra.
En 30 år gammal excentrisk Perkins diesel. Alldeles utmärkt fungerande när vi flyttar båten från Svinninge till bryggan i Hattsund. Men sen slutar den starta. Och vi börjar felsöka. En utdragen process som slutligen härleder felet till startmotorn. Sedan besväret att först få loss och få ut något som i princip sitter på undersidan av en stor motor i en litet motorutrymme, där objektet är större än möjliga vägar att få ut den. Efter att ha lyckats skapa en ny fjäder till kolet, visar det sig stt spolarna också är trasiga. Två veckor efter första ickestarten ger motorn ifrån sig avgas och karaktäristiskt deiselmotorljud, med återmontering av en ny och ännu större startmotor, och upptäckten att ytterligare gamla startmotorkomponenter också behöver kopplas om. Och med det är min semester slut. Jag åker till Åland för att jobba, men Rebecca med föräldrar planerar att hämta mig där, en plan som revideras när det visar sig att det krävs hundpass för att få ta hem boxern Samba igen. Men båten har nu gått på motor ett par timmar, allt är frid och fröjd.
Söndag, klockan är 14.00 och jag och Per Wallmyr har återvänt från den svenskaste finska ön. En halv dags segling blir det i alla fall. Men ödet vill annat, efter kanske 200 meter stannar motorn. Vi lägger ankar, äter en mysig lunch och börjar felsöka motorn. Föräldrarna sliter lite, kollar olja etc. och efter någon timme i solen tar Rebecca kommando med god manualvana, medan Yvonne simmar till land för att hämta den uppblåsbara flotten. Det påbörjas en lufttömning av bränslevägen, men efter ett tag övergår vi till att montera en utombordare som legat i båten 5 år utan att testas på flotten. Visst besvär med två gungande skepp varje gång en annan båt passeras.
Mot alla odds vår vi i gång motorn med 5 år gammal bensin, och bogserar in wictor 34 mellan skär och grund från en 30 cm hög uppblåsbar flotte. En sann bedrift, som avslutas med att jag och Rebecca bullrar runt i utombordarflotten, och lite grann trots allt förstår tjusningen med snabba motorbåtar.
