Barn i all ära, vår framtid etc. Men när bussens inre förvandlas till en stojande massa får jag ändå en viss drift att tyst via mobiltelefonen kommentera. Stå inte på min fot, tänker jag.
Det mest förnedrande i vardagslivet måste ändå vara att släpa runt utrustning. Jag kan leva med kontrabasen. Den är som en förlängning av mig. Men när en förstärkare tillkommer så känner man sig sådär evigt ohäftig, inte ens en hög hatt kan hjälpa till. Flera problem står dock ivägen för den önskade häftigheten. Ekonomi, licens för automobil etc. Men jag kan väl åtminstone få klaga… Den dagen jag kan köra kommer jag att köra överallt. Så länge det inte är fri bar. Då verkar det dumt. Hm. Den vuxna mannens problem. Inte riktigt än mina.
Efter tidigare erfarenheter av moskvas rusning är vi ute i oändligt god tid för hemresan. Den smidigt flytande trafiken tar oss till flygplatsen ett par timmar för tidigt, och en grupp extravagant klädda trötta svenskar drar till sig sura blickar, på golvet sittandes, under väntan på incheckning. En mäktig upplevelse, i vodkans hemland. Första spelstället har tre menyer. Vodka, öl eller vin med matchad mat. 20cl bjuds.
Det är blandade intryck vi tar med oss hem. Galet buggande ryssar framför scen, äldre tjocka män som köper unga prostituerade på det casinoliknande hotellet cosmos, en slarvig byråkrati med rigoröst regelverk och svarttaxi som det generella transportmedlet. Hejdå Moskva.
Den största och starkaste ölen. Bara på londoner.
Så står man på europeisk mark igen, med tillgång till datatrafik på mobilen. Afrikanska hyddor finns i kamera och minne men ej längre i vardag. Det ska bli skönt att inte vara en grupp på tio personer, utan mer en individ i egen bostad. Bryssel i en timma till.
En första, inte så exotisk mellanlandning i belgien. Ganska många timmar, men, tänker han, ibland köper jag belgisk öl i sverige. Det kanske är kul här också.
Nattåg, Helsingborg-Malmö med byte i Lund. Det är nog inte så stor skillnad egentligen, bara att jag aldrig åkt tåg på natten i Skåne. I Stockholm: allt som oftast. Alla fulla människor pratar skånska, bred skånska med konstiga ord, såsom ålahue. Inga stockholmsalkisar, arbetarskåningar. En skillnad, inga väktare. Den unga kvinnliga biljettkontrollanten skrattar när gubbarna utbrister ”Du va den grannaste kontrollant jau nånsen sett” och lånar ut hålslagaren till en herre som skalderar att han ska klippa alla utan biljett i örat, medan hon försöker tyda någon tabell åt nån ung resenär med tandställning och en jättestor flagga. Skåne, nytt och gammalt.
Det har aldrig varit min starka sida. Att veta vilket håll saker ligger åt. Söder är liksom alltid framåt. Det jag vill påpeka är att alla tåg från Södertälje inte går norrut. För att ta ett exempel: Gnesta, dit man måste ha extra dyra biljetter. Jag kom på det en minut innan tåget gick. Idag orsakade mina promenader bara en missad avgång hem. Jag börjar kunna Torekällberget gick bara helt fel en gång. (Och kom till samma ställe jag var helt fel på ganska sent under gårdagens irrfärd)
Pendeltåg; de är ganska ofta ganska försenade. Och: tro inte alltid på högtalarutrop som säger att det kommer ett nytt tåg om 20. Ibland passerar då ett oannonserat tåg stationen precis när du köpt kaffe på pressbyrån.
Ett .com byttes till ett .se. nu har jag mobilblogg igen.
dagar av fixande i gruvan och ett projekt om ljudligt yttrande på weld har tagit upp min tid. även ett tämligen frustrerande möte om det kommande ex-arbetet med kolleger som inte kan se den totala friheten bakom utformningen utan måste klaga på minsta lilla yttre ram.
”läs tre kapitel i denna bok”
”hur kan ni veta att detta har betydelse för min konstnärlighet?”
jag har inget emot att diskutera utformningar för konstnärliga utbildningar, men snälla, välj rätt forum. det är inget problem att en treårig kandidat examen kräver någon timmes studier av andras tankar om form och ljud. total frihet skapar alltför ofta bara lathet. det kanske kräver en förmåga att se förbi vissa människors oförmåga att inspirera. snälla se en större sammanhang.
det här lilla beklagande blogginlägget skrev jag nån gång i början av juli, men det blev liggande i utkorgen på mobiltelefonen tills idag när jag fixade epostskickandet genom den igen. hade inte tänkt publicera men så låg den bara där helt plötsligt; jag kommenterar istället för att radera.
tidig morgon. kneg. eftermiddag. ska till norrtälje och rebeccas sommarställe. inte lönt att köpa slkort innan usa. alltså remsa. betalar snällt 160 kr. glömmer att ta remsan. kan åka första sträckan med två klipp på en gammal. strandad vid en vägkrog halvvägs ute. kan köpa en ny remsa, och väntar en kvart i ösregn utan busskur på anslutningen. en mysig kväll, även om bad och sol är frånvarande.
torsdag, packning och inköp inför resan. misstaget att inte åka buss från norrtälje utan bil till åkersberga och kollektivt vidare där ifrån kostar pga ersättningsbuss en timmes restid extra. men vem har sagt att det ska vara lätt. trevlig uteserveringskväll i gott sällskap blir en bra avslutning.
nån gång vill jag hinna städa.
att tillägga är att jag gick in på tobakshandlaren jag köpte sl-remsan av en vecka efter och sa att jag hade glömt den på disken när jag betalade och han sa ”ja visst det kommer jag ihåg jag sprang ut efter dig men du hann försvinna” så jag fick den också tillslut.
