Markus Hängsel

Jag har precis fått en stämpel i min SL-remsa. Då påminns jag igen. Jag känner mig ganska dumsnål. Så där att jag kanske sparar minimalt lite pengar för ett maximalt besvär. Nu är det visserligen två veckor för sent. Om några dagar bär det av på tre i stort sett utomstockholmliga semesterveckor. Dessa veckor som spökar i planeringen.

Om man har månadskort på SL kostar detta cirka 23 kronor om dagen. Om man timar det väl blir det ännu billigare med sommarkort. En resa i tunnelbanenätet + Lidingö kostar 22,50 med klippremsa. Det blir med andra ord snabbt dyrare att inte ha måndaskortet. Det som stör mig mest är ändå den där ofrivilliga instinkten att hitta olika sätt att undvika resor. Allt blir bara så fånigt i sammanhanget.

Men om jag promenerar i 45 minuter. Då kan jag spara 22,50kr.
Jag hoppar nog över ölen, det blir två extra klipp.
Etc. Etc.

Alltså, inget enskilt tillfälle är värt att sabba för att spara 22,50, men ett par 22,50 och man är plötsligt uppe i ganska höga kostnader. I slutändan; i princip ingen prisskillnad även om jag hade vart bortrest en av månadskortsveckorna. Dock, en stor känslomässig skillnad, men en ofrivillig ständig oro och missriktad priskontroll. Jag går på SparLåga.

Varför någonsin åka utomlands, när Farsta finns på gröna linjen bara några minuter bort.

Så här ska en dator se ut. 486 och quadspeed cd tydligt utskrivet. En gång i tiden vit.

Jag minns en chipspåse för 19, två för 20, men snälla seven11, kaffe 22, med bulle 20. Det verkar ändå lite dumt.

Regn och oskärpa i skåne. Till vänster mitt hem i 10 år. Kära gamla önnestad.

De soliga dagarna utan tid att passa är det inte så jobbigt ryktet sa en månads strejk, det hinner regna då också. Lidingöbanan är roligare än buss. Senaste dagarnas ipodfrånvaro har också lett till att dn färdas längre än hallgolvet till pappersåtervinningen. Nedan utsikt från tåget. Inte så pjåkigt.

Ledtråd star trek.

Andra ledtråden (OK jag tänkte fel serie när jag kom ihåg denna bilden) – ST Enterprise

Grundmaterialet till kommande jazzattacks skivan börjar sammanställas. Låtarna börjar ta form, snart kan de börja mixas. Min eviga drift att vara delaktig (och viss datakunskap) har gjort mig till sammanställande ansvarig. Det är egentligen ganska lite jag kan göra. De flesta syntarna är uttänkta och finns i jespers dator. Jag har klippt och pillat lite, spelat in en bortglömd elbasslinga (med viss oro för grannar, så som varje god producent jobbar) och haft beslutsångest för de syntljud jag erhållit ansvar för. Men det tar form. ”vi har vart i labbet, producerat bomben”.
När man har adsl får man llida pin. Överföringen till astmabeats ftpserver tar en dryg timma per låt, och när jag vaknar ser jag att på grund av någon inställning har överföringarna är avbrutits, återupptagits, avbrutits, återupptagits hela natten. Jag får i alla fall rätt på det innan tvåkilometerspromenaden till lidingöbanan och dagens flytthjälpande. 4 uppe, 7 to go.

Alla vill ha mer lön, inflationen skenar efter dyra kampanjer. Jag har två kilometer till närmsta hållplats. Det är ändå det sista som berör mig mest. Mina normala 50 meter har tjugodubblats. Tillgång till bil underlättar, frånvaron av körkort begränsar. För 11 år sedan övningskörde jag. Undrar om det blir som att börja om. Tillbaka till ämnet; sjuksköterskorna fick ganska lite jämfört med vad strejken kostade, blir det annorlunda för männen med gott humör? Undrar om det går att strejka bort dåligt betalda svarta spelningar också? Öl ingår ganska ofta i alla fall. Hade inte funkat i trafiken.