lämnar ett regntungt tokyo tidigt på morgonen. det känns alltid passande när det är så. nu ska du åka hem, allt är inte guld här. dessutom är ju regnperioden på ingång däröver. fick några sena insikter. om att det faktiskt skulle kunna vara rätt kul att bo i tokyo. jag hade nog inte velat ”börja om från början” men om det fanns öppning och strukturer på plats, varför inte?
skickar några vykort från flygplatsen, efter jag checkat in. jag är så dålig på sådant. presentshopping, skicka brev, småshopping till mig själv i största allmänhet.
rebecca stod uppklädd med champagne och mötte mig på flygplatsen. ett fint mottagande. nu sparkar det vanliga hemmalivet in igen. det som inte kostar 1000 kr per dag.
klockan står på 3.33 och jag måste lämna fredriks lägenhet kl 6 för att hinna med rätt tåg. sista kvällen blev traditionsenligt spenderad i en liten ruffig bar där man kunde önska david bowie bäst man ville. kanske tillochmed kan sova på flyget. med min nya fina lite billigare importipod.
det var nog fel kväll att för första gången inte ta med sig kameran. avslutningsfest för fredrik på hans gamla jobb. absolut-isbaren. allt gjort av is. kallt. häftigt. själva baren stängde tidigt på grund av fasadrenovering, men jag fick en liten titt och en drink bland minusgraderna. sedan framåt småtimmarna, karaoke. är man i japan måste man prova. sjöng låtar som under pressure, my romance, smells like teen spirit. önskar att jag hade haft några bildbevis, men så är det. och för all del. upplevelsen först.
besökte templet i tokyos stora park. fina vyer, fula fiskar som slåss om maten några goda turister bredvid oss slänger i. skönt att kliva runt på tempelmark med en handfull medbesökare, istället för de busslaster kyoto hade att erbjuda.
en städigt underhållande detalj är sättet det engelska språket används för att se häftigt ut. klubben “food, music & happy?” vi paserade under dagens många timmar av stadsvandrande är ett lysande exempel, och fredrik berättade om 7-elevens legendariska “let’s hot choice” i skyltfönstret.
man kommer sakna alla tokigt extremt inredda småpubar när man kommer tillbaks till stockholm. i varje gatuhörn. besökte igår kväll en trashigt amerikalantlig rockklubbs-pub med clintan på planch, och just innan på nåt som verkade vara en organisk utomjordisk kantina, med handformade träbord och bar och barstolar som satt ihop i vad som såg ut att vara ett stycke. små fönster utan insyn som gan en fiskögesyn på folk som passerade utanför. i sthlm, carmen, sen kvarnen. alltid.
tre dagar kvar. får se till att maxa. escape from reality.
tillbaks i tokyo, internet på golvet, donald fagans walk between the raindrops i högtalarna. kyoto var häftigt, men kanske mer intressant var avstickaren till osaka. vi besökte kyoto på helgen, mycket turister, typiska platser, mycket folk. kändes lite som att det lika gärna kunde varit disneyland. som alltid de oförutsedda nöjena som man mest minns; den avslutande frukost/lunchen på terass vid floden, som ofta en massa smårätter. mycket rå fisk. får alltid bekräftat att jag inte kan turistshoppa. får se hur mycket japankrimskrams jag lyckas få med mig hem.
osaka. näststörsta staden, storstad utan pressen att vara störst. lite ruffigare än tokyo, de tuffa ser lite tuffare ut, maffian nog lite mer utbredd. men grym stad. tunga nöjeskvarter, och även om man råkar irra sig till lite sämre gator (där det inte kändes så häftigt att ta upp kameran och fota) känner man sig aldrig osäker i japan.
för er som undrat. angående geishor. välutbildade sällskapsdamer som vet hur man talar och för sig. ingen prostutition. oändligt välsminkade och inte ett hårstrå fel. som från en annan värld.
för er som undrat. angående sushi. den stora skillnaden är i huvudsak fler olika varianter. laxen i sverige är fantastisk, ergo, laxsushi i sverige är nog faktiskt bättre. men tonfisken. den kan japanerna.
fem dagar kvar. ska nog hinna skriva nåt till.
men först. äkta japanska geishor. till vänster fredrik och miki. först trodde vi att det bara var kostymgeishor, men de visade sig besitta hela den traditionella skolningen.
vidare: imorgon bär det av till kyoto, så över helgen blir det inga nya bilder, inga inlägg och inget skypande med er som tidigare vart priviligierade. och snälla, om där finns någon läsare, skriv kommentarer. vad som helst.
imorgon åker vi med det näst snabbaste tåget till kyoto, och stannar där i två nätter. det anrika japan i sin utpost… tempel, geishor, tvåvåningsportar, trä. väl tillbaks, måhända nån klubbkväll, måhända lite smink. det är ändå världsstaden, tokyo.
hrm. klockan är halv 5. fick lägenheten för mig själv i natt. nya bilder, blogginlägg. kommer på att man kan ringa billigt till sverige via skype. en och en halv timme telefonsamtal senare. (det är riktigt billigt). klockan halv tre. dags att sova. det går inte. surfar lite förstrött efter varför federationen i star trek inte har osynlighetsutrustning. hittar några sammanställningar baserade på olika citat. solen börjar gå upp i tokyo. jättekråkorna väsnas på gatan. måste somna snart.
det brukar ju ta ett par dagar att ställa in sig på den nya lokala tiden. men de sena kvällarna och sega förmiddagarna håller nästan kvar mig i den svensk tid. när vi kommer hemifrån har vi bara ett par timmar med ljus kvar. men men, finns mycket att upptäcka i tokyo när solen gått ner.
jag och fredrik har refererat till mycket som blade runner-känsla. men får inse att man nog måste vända på steken. bladerunner har japansk kultur. det mest intressanta hittills är alla små ställen. en nudelrestaurang där man betalar i en automat utanför och det finns sittplats för sex personer, med kö utanför. och baren med plats för ett tiotal om det är riktigt fullt. se bilder i galleriet från le sang des poetes. skräckhuset, inte särskilt handikappanpassad entré. den minimala baren på högsta våningen.
ta igen missad sömn; gå upp klockan 15.30. en ganska slö start, men nog bra. jetlaggen vettu. sov igenom ett åskväder som i min dröm var ett bullettrain som körde genom området.
japan, de extrema finessernas rike. toalettstolar med automatisk uppfällning. hus som rivs och byggs om vart femtonde år. blir som disneyland, alla hus byggda precis för sitt nuvarande ändamål. och de bygger överallt. hela tiden.
har påbörjat ett litet bildgalleri.
fredrik mötte upp på stationen, min mobil funkar inte. jag ska börja ta bilder. inget inlagt än. bara en försäkran om hur inte lika saker är.
