Markus Hängsel

Ledig dag i föräldrahemmet i malmö. Efter tolv timmars sömn utan minsta antydan till att vakna till trots storm, vaknar jag med lätt träningsverk från förrgårdagens bowlingserie på 151. 150 mil i bil sedan fredagen och två ganska dåligt besökta JazzAttackskonserter (Sundsvall/Kristianstad) kan jag lägga bakom mig, och första gången sedan jag flyttade in i lägenheten som någon från bandet har besökt mig. Med bara en liten bit av ”nu ska jag visa er”-anda bjuds chips, irish coffée, mousserande och full english breakfast (som visserligen är kutym) tillsammans med balansbräda på Nintendo Wii. Imorgon tar JazzAttacksarbetet vid, två dagars administration och musikskapande, två dagars workshops och avslutning på Babel, f.d. Jeriko, Malmö på fredag. Idag ska ett stråkarr. som hängt över mig i tre veckor, förhoppningsvis avslutas.

Statistiken är absolut. Statistiken talar klarspråk, avslöjar sanningar (ok, sannolikheter) och är omutbar (fråga Kinas regering angående mjölk). Statistiken säger: Markus Hängsel bloggar inte längre.

Slimstat avslöjar med samma absolutitet att besöksstatistiken faller med min frånvaro. Lyssnar inte människor på mina fem samma låtar som har legat där i 1,5 år? Vid inlägg stiger statistiken något, och så finns det alltid de stackare som snubblar in på sidan i hopp om hjälp i ämnena ”skäggvård”, ”knyta fluga” och ”japansk vikskärm”, besökare jag misstänker lämnar sidan besviket när jag mest bara skriver om svårigheterna i nämnda ämnen. 

Kan visserligen åtgärda något:

•  Japanska vikväggar finns att köpa på Japanska torget på Tegnérgatan, (T) Rådmansgatan, och på JFK-Japan food & kitchen, där jag köpte min (made in Taiwan), den har nu flyttat från Tegnérgatan till nånstans på söder.
• Det finns utmärkta instruktioner på Petrell Bow Ties, och även på detta youtubeklipp.
• Skäggvården har jag inte hittat några bra instruktioner angående. Själv tvättar jag med schampo och balsamerar när jag duschar, kammar igenom med vanlig hårkam, klipper bort strån som inte vill samsas med en billig Åhlenshårsax, trimmar polisonger och justerar längst ned under halsen med hårtrimmer. Då och då rakar jag den övre linjen på kinderna med rakhyvel, det kan vara lite svårt att om det är jämt på båda kinderna med för mycket raklödder. Mustachen klipper jag ganska ofta för att unvika valrosslook om matrester. Det blir genast mycket stiligare och upplevs mindre buskigt med en bra mustachlinje. Min ambition med ett seriefigursaktigt fyrkantsskägg är av varierande framgång, klipper man ner för mycket får man en mer triangelliknande karaktär som lätt blir för mycket metal och för lite sekelskifte, men med för långt på sidorna blir det lätt okontrollerat buskigt och enskilda strån sticker ut lite som de vill. En delikat balansgång.

Att spela spel på Mac eller till och med på PC är alltid lite av en problemfärd, det hackar lite, bärbara datorer är lite långsamma, spel hänger sig etc. Insikten att TV-spel har samma problem om det är dåligt programmerade skapade viss ångest först, men acceptansen kom slutligen. Igår, ganska spontant, köpte jag och Rebecca Nintendo Wii, Wii Fit, extra handkontroll och tre extra spel. Galet, men man får tänka att man bara betalar halva priset. I alla fall, jag köpte en komponentkabel också, och efter mycket övervägande beslutade vi/jag att använda RGB-scart från DVDn och komponenten till Wii, eftersom TVn bara har en komponentingång.

En av Wiis mer underhållande finesser är alla gamla NES, SNES och N64-spel som går att köpa via nedladdning. Bubble Bobble och Super Mario Bros. 3 hämtades snabbt, och båda slutar fungera när jag byter ut kompositsladden till komponent. Argh, Rebecca tycker, använd komposit, det funkar inte med komponent. Jag ger mig inte lika snabbt, det är ju TV-spel, problemlösning. Några Forum senare; Starta spelet, Tryck Home-knappen, välj spelets manual och slutligen tryck A, Z och 2 samtidigt.

Går tillbaka, spelet fungerar. Det är problemlösning á la Nintendo. 

MacBooks har en synnerligen finurlig nätadapter. Du kan ta av själva kontakten och byta ut den mot en längre och jordad förlängningssladd med kontakt, eller en utländsk strömkontakt, det är ändå samma dosa. När man packar upp transformatorn och upptäcker att man inte har någon kontakt alls känner man sig lite dum dock.

Jag har inte fått full förståelse för min fascination hemifrån. Men en timmes observation från gräsmattan, med DNs samtliga observeringstips skapar viss glädje och spär på besattheten som kanske kan leda till amatörastronomi någon gång i framtiden när jag har råd och tid.

Avslutningen överträffade allt. På något SciFi-forum väcktes minnet av affischen till ”Battlefield – Earth” till liv. Jag såg den, hade glömt varför jag inte intresserade mig av den när den släpptes. Jag såg den inte så allvarligt. På MacBook på bussen och slutet hemma på TVn. Lite googlande efter filmens slut ledde mig till glömd kunskap.

Den anses allmänt vara en av de absolut sämsta storbudgetfilmerna någonsin. Travolta som Klingon-liknande skurk, besegras med 1000-år gamla flygplan (filmen utspelar sig år 3000) som senast använde för att avvärja utomjordingarna i Independence Day, och Hemvärlden förintas på Stargatemaner med en teleporterad atombomb. Slutet gott allt gott. Sen lär Scientologer ha blivit kommenderade att se filmen 3 gånger per dag under öppningshelgen och att köpa flera upplagor av L. Ron Hubbards bok, Scientologi-idiomen döljs precis under ytan, och man undrar lite hur en människoras som blivit hänvisade till radioaktiva grottor i hundratals år kan lära sig flyga moderna stridsplan på en vecka. OK, de hade en flygsimulator visserligen, men ändå.

Jo, jag tycker om science fiction, ibland tycker jag om hjärndöda filmer och superhjältar. Men denna filmen var något annat. Ge mig tillbaka de sista två timmarna av mitt liv.

Några godbitar att lägga till. Just avklarade syskonbesöket fick in några filmer som kanske inte ska vara med egentligen, borde kanske kalla det Movies Week istället.

• Hellboy
• Fantastic 4
• Bat Man – Gotham Knight (tecknad)
• Stargate – Comntinuum

Och då de på andra sidan strecket:

• Donnie Darko
• Inland Empire

Väntelistan modifierad:

• The Prestige
• Children of Men
• Hulk
• Deathproof
• Battlefield Earth
• Solaris (2002 – Tarkovskys mästerverk köpte jag på import-dvd för 300kr för några år sedan)

Superhjältar, Rymd, Äventyr & Mysterium.

Allt goda filmkvällar behöver föra med sig. Det har dock vart svårt att hitta riktiga rymdäventyr, det som egentligen var missionen. De få som finns har jag sett redan, och temat har varit att byta ut seriehetsen mot filmer, helst med ganska stor budget. Nästa Star Trek-film, när kommer du egentligen?

Har kryssat av ett par från listan. Kanske inte B-filmer som en del gräver ner sig i, men åtminstone underhållning utan, eller med patetiskt tydliga, sensmoraler.

• I Robot
• I Am Legend
• The Day After Tomorrow
• Harry Potter And the Order of the Phoenix
• The Time Machine
• War of the Worlds
• Jumper

En något mer anspråksfull film råkade smyga in sig på listan.

• The Fountain 

Och även en hyllad men kanske inte helt uppskattad. Jag tycker att det är jobbigt att se folk få halsarna uppskurna. Sådana skärsår är på något sett nånting man kan relatera till. Argh.

• Sweeny Todd 

Även ett par underverk liggandes på väntelistan.

• Stargate: Continuum
• Fantastic Four and the Silver Surfer
• Sunshine
• Donny Darko
• The Golden Compass
• National Treasure 1&2

Och snart kommer The X-files på bio!

Första dagen utan något alls planerat. På länge i alla fall. Sommaren började ganska intensivt med repetitioner och inspelning. I alla fall; hur kopplar jag av? Tv-spel tänker jag snabbt. Som utmynnar i femtimmars test av EVE Online, som utmynnar i bristande intresse och sedan programcrash. Jag avinstallerar, spelar lite X-Moto, så är klockan plötsligt 0.40. Jag är inte alls särskilt nöjd med dagen. Och fick nog bevisat att jag inte tycker om Massive Online-spel. Jag vill inte spela med en massa andra, jag vill ta del av en välregisserad följd händelser som någon har tänkt en massa på, inte LOLa i chatrum.

Inklämt mellan intensiva inspelningsdagar finnes ett regnigt midsommar. Andra året i rad i Blekinge, andra året i rad med skyfall. De senaste dagarna har mest bara varit studio. Lämnar stugan 08.00, återvänder omkring 00.00, sover några timmar, på det igen.

Men det går bra, det är kul. Man avundas band och producenter som kan jobba en månad med en låt. Det hade blivit maxat då. Nu jobbar vi parallellt med tre datorer, klipper, tänker, parerar på flera fronter hela tiden. Men det går bra, till hösten ska vi erövra världen.