Eurogames vs. Ameritrash
En intressant frågeställning, nu när mycket av min lediga tid har börjat handla om brädspel. Efter lite strösurf på Board Game Geeks forum efter att ha läst en recension som refererade till AT-spel och Euro tog jag en halv timma för att få lite klarhet i begreppen. Det blev lite extra roligt eftersom det senaste spelet till samlingen, Agricola (som Rebecca fick i present från mina föräldrar, kanske lite efter min inrådan) är så tydligt det ena, och några av våra tidigare spel är ganska typiskt det andra.
Eurogames:
- Oftast gjorda i Tyskland
- Inga tärningar
- Ingen slump, alternativt planering efter slumpmässiga inslag
- Alla spelare är med till slutet
- Ingen direkt interaktion mellan spelare (man slåss om resurser, inte med arméer)
- Mer eller mindre abstrakta element
- Speldetaljer av trä
- Speldesignern står med namn på lådan
Agricola:
- Gjort i Tyskland
- Inga tärningar
- Man planerar helt efter de slumpmässiga kort man fått från början, eller den nya handligsmöjlighet som tillkommer varje runda.
- Alla spelare är med i hela spelet
- Man slåss om resurser
- Abstrakt grafik
- Små träkuber, trästänger, träbrickor. Allt i trä.
- Över rubriken på boxen står det Ywe Rosenberg, tysken som gjort spelet.
Över till andra sidan, från att sitta tyst och planera alla sina drag till att ropa lite och beklaga sig över motspelarens tur.
Ameritrash:
- Starka teman; oftast fantasy, skräck eller sci-fi.
- Mycket slump, många typer av spelkort, brickor och många tärningar
- Spelare kan slås ut
- Utförlig och konkret grafik
- Dramatiskt spelupplägg
- Många expantionspaket
De flesta av våra andra spel hamnar i denna kategori
- Titan, fantasytema, 20 tärningar, hundratals spelbrickor, bara strid mellan spelare
- Arkham Horror, skräcktema(Lovecraftian), mycket tärningsslag, ett 50-tal monsterbrickor, 20 olika sorters spelkort för olika platser i spelet. Mycket slump. Sjätte expansionen på väg. (De fem första har vi redan)
- Starcraft, som det låter, mer än 100 plastfigurer efter förlagorna från det 10 år gamla strategispelet för dator. Expansionen Brood War, precis som i datorspelet. Sci-Fi, Sci-Fi, Sci-Fi.
- Heroquest, den gamla dungeoncrawler-klassikern som legat på föräldrarnas vind sedan mitten på 90-talet, har nu letat sig upp till Stockholm. Slå ihjäl monster leta sig genom grottor och försöka få de bästa skatterna själv. Föräldrarna köpte detta för att hålla mig från det under den tiden så offentligt illa omtalade rollspelen.
Visst, flera av våra spel är mitt emellan, men det är extremerna som är roliga att prata om. Från spelskåpet hittar vi
- Age of empire III, som bygger på datorspelet och har många plastfigurer, men egentligen bygger på Eurogamestraditionen, man slåss om resurser, knappt något strid mellan spelare, inga tärningar, handlingsalternativ auktioneras ut.
- War of the Ring, oändligt många plastfigurer, det tar 30 minuter att bara få upp spelet i startposition, tärningar för att slåss, men italienskt från början, konstruktörerna står med på boxen.
Det är en härligt nördig värld vi har gett oss in i. Man vill liksom köpa nästa spel man läst om, även om vi knappt haft tid att spela de vi redan köpt. Brood War-expansionen har jag till exempel inte spelat sedan vi köpte den i mitten av januari. Det samma gäller War of the Ring, som vi ställt upp i startläge två gånger, men aldrig orkat ge sig på. (Det blir liksom lite överväldigande med 40 plastfigurer utspridda över en karta över Tolkiens Midgård som är ungefär som två normalt stora spelbräden.) Sista rutan nere till höger här på bloggen visare de senaste fem spelet jag registrerat en spelomgång med på den härliga källan till kunskap och debatt om spel. Board Game Geeks. Namnet säger allt.
