Markus Hängsel

Så här ska en dator se ut. 486 och quadspeed cd tydligt utskrivet. En gång i tiden vit.

Ganska sent igår kväll började en ganska dålig film gå på TV. Serial Mom, en mamma som dödar alla som deras barn tycker illa om eller något liknande. Filmen i sig är sekundär, men när en av de döda kropparna upptäcks ger mannen som gör det ut ett skrik. Det skriket har jag hört förr. Detta ledde till lite efterforskning, det är ett par skrik som används ganska flitigt i filmer, det mest kända är Wilhelm-skriket, som spelades in 1951 och sedan dykt upp i flera westerns, alla (åt minstone de gamla) Star Wars-filmerna och så vidare.

Det var dock inte detta skrik jag hörde. Hjärnans referenser ändras rätt mycket med tiden, och som bekant för en återkommande läsare har det tio år gamla datorspelet Star Craft tagit upp en del av min tid (kanske mer för att få igång än att faktiskt spela). Tryck på byggnaden Academy, där man uppgaderar sina soldater, och samma skrik dånar ut. Lite mer googlande så dyker en ganska uppenbar referens upp, en som en gång i tiden hade kommit direkt, och förmodligen gjorde det när spelet var nytt och 2000-talet inte var här än. Tie Fighters. Som flyger. Som skriker.

Tie Fighter Scream, som enligt uppgifter också finns med i t.ex. Broken Arrow

Jämförelse med Wilhelm-skriket, som också finns med när Storm Trooper faller ner i mitten av Death Star.

En intressant frågeställning, nu när mycket av min lediga tid har börjat handla om brädspel. Efter lite strösurf på Board Game Geeks forum efter att ha läst en recension som refererade till AT-spel och Euro tog jag en halv timma för att få lite klarhet i begreppen. Det blev lite extra roligt eftersom det senaste spelet till samlingen, Agricola (som Rebecca fick i present från mina föräldrar, kanske lite efter min inrådan) är så tydligt det ena, och några av våra tidigare spel är ganska typiskt det andra.

Eurogames:

• Oftast gjorda i Tyskland
• Inga tärningar
• Ingen slump, alternativt planering efter slumpmässiga inslag
• Alla spelare är med till slutet
• Ingen direkt interaktion mellan spelare (man slåss om resurser, inte med arméer)
• Mer eller mindre abstrakta element
• Speldetaljer av trä
• Speldesignern står med namn på lådan

Agricola:

• Gjort i Tyskland
• Inga tärningar
• Man planerar helt efter de slumpmässiga kort man fått från början, eller den nya handligsmöjlighet som tillkommer varje runda.
• Alla spelare är med i hela spelet
• Man slåss om resurser
• Abstrakt grafik
• Små träkuber, trästänger, träbrickor. Allt i trä.
• Över rubriken på boxen står det Ywe Rosenberg, tysken som gjort spelet.

Över till andra sidan, från att sitta tyst och planera alla sina drag till att ropa lite och beklaga sig över motspelarens tur.

Ameritrash:

• Starka teman; oftast fantasy, skräck eller sci-fi.
• Mycket slump, många typer av spelkort, brickor och många tärningar
• Spelare kan slås ut
• Utförlig och konkret grafik
• Dramatiskt spelupplägg
• Många expantionspaket

De flesta av våra andra spel hamnar i denna kategori

• Titan, fantasytema, 20 tärningar, hundratals spelbrickor, bara strid mellan spelare
• Arkham Horror, skräcktema(Lovecraftian), mycket tärningsslag, ett 50-tal monsterbrickor, 20 olika sorters spelkort för olika platser i spelet. Mycket slump. Sjätte expansionen på väg. (De fem första har vi redan)
• Starcraft, som det låter, mer än 100 plastfigurer efter förlagorna från det 10 år gamla strategispelet för dator. Expansionen Brood War, precis som i datorspelet. Sci-Fi, Sci-Fi, Sci-Fi.
• Heroquest, den gamla dungeoncrawler-klassikern som legat på föräldrarnas vind sedan mitten på 90-talet, har nu letat sig upp till Stockholm. Slå ihjäl monster leta sig genom grottor och försöka få de bästa skatterna själv. Föräldrarna köpte detta för att hålla mig från det under den tiden så offentligt illa omtalade rollspelen.

Visst, flera av våra spel är mitt emellan, men det är extremerna som är roliga att prata om. Från spelskåpet hittar vi

• Age of empire III, som bygger på datorspelet och har många plastfigurer, men egentligen bygger på Eurogamestraditionen, man slåss om resurser, knappt något strid mellan spelare, inga tärningar, handlingsalternativ auktioneras ut.
• War of the Ring, oändligt många plastfigurer, det tar 30 minuter att bara få upp spelet i startposition, tärningar för att slåss, men italienskt från början, konstruktörerna står med på boxen.

Det är en härligt nördig värld vi har gett oss in i. Man vill liksom köpa nästa spel man läst om, även om vi knappt haft tid att spela de vi redan köpt. Brood War-expansionen har jag till exempel inte spelat sedan vi köpte den i mitten av januari. Det samma gäller War of the Ring, som vi ställt upp i startläge två gånger, men aldrig orkat ge sig på. (Det blir liksom lite överväldigande med 40 plastfigurer utspridda över en karta över Tolkiens Midgård som är ungefär som två normalt stora spelbräden.) Sista rutan nere till höger här på bloggen visare de senaste fem spelet jag registrerat en spelomgång med på den härliga källan till kunskap och debatt om spel. Board Game Geeks. Namnet säger allt.

Mitt kära gamla skolarbete om JRR Tolkien, som i några år presenterats i en bedrövligt ful skrud på http://markushangsel.com/tolkien har nu fått en behövlig ansiktslyftning, om än snabbt gjort med en färdig mall i iWeb. Joomla verkade så svårt för tre små sidor, och en ny wordpressinstallation var bara för mycket det också. Surfa in eller nåt.