Spelsug
Det kom över mig, ganska plötsligt, en överväldigande önskan att spela. Slö start på året, har inte rört kontrabasen på mer än en månad, och elbasen, innan nyss passerade rephelgen med JazzAttacks, bara spelad på mina enstaka kulturskolelektioner. Lite lustigt faktiskt, lyssnade på Movits! senaste singel på Youtube, för att kolla av om mitt senaste JazzAttacks-alster Igen är för likt (även om jag skrev det i somras, ett halvår innan nämnda låt släpptes). Igen ska nog passera likhetscensuren ändå.
Tillbaks till ämnet, det bubblade liksom upp inom mig, lusten att spela musik, kanske mest jazzmusik. En trappa upp fortfarande i föräldrahemmet i Malmö, youtubar bror Petter på Curt Elling, en annan artist (vid sidan av Movits) som pappa Björn nyligen turnérat med i norrlands stolthet, storbandet Norbotten Big Band. Hr. Elling sjöng en lite absurt textsättning på John Coltranes Resolution, från det klassiska temaalbumet A Love Supreme från ’64.
Hur går det där solot, börjar nynna på Michael Brecker, Softly as in a Morning Sunrise, Tolvan Big Band ’86. Nej, fel. Nynnar igen, samma solo. Hrm. Öppnar kära nyspruckna MacBooken och iTunes. Där satt den. Coltrane, lätthet och motstånd på samma gång. En av 30 skivor med honom jag införskaffade i unga jazzigare år. Och nu vill jag spela JAZZ.
Hoppet står till nystartade och snart premiärrepandes Second Coming, rebirth of the Sound of the Millennium. Håll utkik. Och kanske rätt känsla att plocka fram nu när jag ska börja öva igen. Grannarna får stå ut, dröjer nog innan det blir en övningslokal.
Nu får jag hålla till godo med datorspelande, Starcraft – som jag tidigare reflekterat över här, i nätverk med bror. MacBook mot Acer Ferrari.Terran mot Protoss. Spännande.
