Markus Hängsel

Inklämt mellan intensiva inspelningsdagar finnes ett regnigt midsommar. Andra året i rad i Blekinge, andra året i rad med skyfall. De senaste dagarna har mest bara varit studio. Lämnar stugan 08.00, återvänder omkring 00.00, sover några timmar, på det igen.

Men det går bra, det är kul. Man avundas band och producenter som kan jobba en månad med en låt. Det hade blivit maxat då. Nu jobbar vi parallellt med tre datorer, klipper, tänker, parerar på flera fronter hela tiden. Men det går bra, till hösten ska vi erövra världen.

Ok, först ska jag säga det; jag är nog ganska ung ändå. Har inte fyllt 30 än, och 30 är ungt också.

Två veckor sedan. JazzAttacks spelar på Siesta, Hässleholm. Inomhusscenen. Kul, ett par hundra hoppande ungomar i publiken. Perspektivet tillkommer. Nio år tidigare, på samma scen spelas den första demoskivan med bandet in. För nio år sedan gick den generella publiken i lågstadiet.

[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=hd0OlRNpfSs]

Barn i all ära, vår framtid etc. Men när bussens inre förvandlas till en stojande massa får jag ändå en viss drift att tyst via mobiltelefonen kommentera. Stå inte på min fot, tänker jag.