Markus Hängsel

Den har lätt halkat efter hela året. Bokföringen. Pärmen har i någon vecka vart väldigt fin med bokföringsordrar och kvitton väl upphäftade. Det digitala motsvarande har inte varit lika välordnat. Förra året använde jag DoFree Midas, ett gratis reklamfinansierat bokföringsprogram till PC som funkade helt ok när man lärt sig. Men ska man uppdatera regelbundet är det lättare om man använder sin egen dator, som råkar vara en MacBook. Och då finns det inga gratisprogram.

Jag behöver inte så mycket funktioner egentligen. Inget lager, i princip inga löner. Gärna någonting man kan skicka fakturor med, och bokföring med en välordnad kontoplan. Efter lite research kom några alternativ fram. Jag intresserade mig aldrig för onlinetjänster med prenumerationer. Jag vill köpa och sen be done.

Så, hej demoversioner. På skrivbordet infann sig:

1. JFS Bokföring
2. Stelvio Bokföring
3. Unicell UNI_BAS
4. StepOne Bokföring
5. iOrdning

De flesta programmen var helt ok. Smådetaljer irriterade ibland. UNI_BAS frågar vid avstängning om säkerhetskopiering, med alternativen Kopiera & Rysk Roulette. Små oseriösheter som fick mig att avbryta. Jag vet inte om det är något som kommit till mig sen jag började använda Mac, men jag vill ha ett program som ser ut som ett MacProgram, inget Portat Unix eller Windowsprogram. Så från första ögonblicket hade iOrdning min sympati. Det var också där jag hamnade till slut.

Alla programmen låg på ca. 1000kr+moms, så prismässigt var det inga större variationer. Alltså, användarvänlighet i fokus. iOrdning ser ut som ett Mac program, använder typiska Macknappar och menyer. Man kände sig hemma direkt. Det kändes som man såg alla delar på en gång. Utan att det blev rörligt. Och: en enkel och anpassningsbar faktureringsfunktion där man kan välja både kontantmetod och fakturametod. Det är lätt att ändra i gamla verifikationer, programmet drar ett sträck över och gör en ny rad. Lätta att jobba med, lätt att rätta fel, rätt enligt bokföringsprinciperna.

Så iOrdning är min rekommendation. Enda minuset är att bokföringen så tydligt är en fil, och att man måste spara innan man avslutar, annars försvinner ändringarna. Jag önskar lite mer att företaget är ett val i programmet, inte en fil man laddar in, och att alla registereringar är slutgiltiga direkt. Men det kan jag leva med, när allt det andra funkar så bra.

Jag har alltid varit dålig på att slänga saker. Rebeccas resonemang att sånt som ”skulle kunna vara bra att ha” aldrig är bra att ha håller inte. I vart fall. För någon vecka sedan gick jag igenom källarförrådet och slängde alla fina kartonger till olika saker jag köpt de senaste åren, och kartonghögen blev istället snyggt staplade flyttlådor längst inne.

Igår; Söndagen avsatt till tvätt och städning. Som alltid sent ute med tvättbokning, och trots ganska sen kväll blev det 7-12 i tvättstugan. Såklart. Men var annan gång sova och varannan gång tvätta gjorde att förmiddagen ändå blev uthärdlig.

EM samma dag: Damm och smuts blev inte särskilt bortstädat, men en omfattande tio timmars omorganisering och utrensning gav betydligt mer utrymme lådor och hyllor. Nu återstår bara att se om det blir lättare att hålla ordning. Man vill gärna tro det.

Det mest förnedrande i vardagslivet måste ändå vara att släpa runt utrustning. Jag kan leva med kontrabasen. Den är som en förlängning av mig. Men när en förstärkare tillkommer så känner man sig sådär evigt ohäftig, inte ens en hög hatt kan hjälpa till. Flera problem står dock ivägen för den önskade häftigheten. Ekonomi, licens för automobil etc. Men jag kan väl åtminstone få klaga… Den dagen jag kan köra kommer jag att köra överallt. Så länge det inte är fri bar. Då verkar det dumt. Hm. Den vuxna mannens problem. Inte riktigt än mina.

Efter tidigare erfarenheter av moskvas rusning är vi ute i oändligt god tid för hemresan. Den smidigt flytande trafiken tar oss till flygplatsen ett par timmar för tidigt, och en grupp extravagant klädda trötta svenskar drar till sig sura blickar, på golvet sittandes, under väntan på incheckning. En mäktig upplevelse, i vodkans hemland. Första spelstället har tre menyer. Vodka, öl eller vin med matchad mat. 20cl bjuds.
Det är blandade intryck vi tar med oss hem. Galet buggande ryssar framför scen, äldre tjocka män som köper unga prostituerade på det casinoliknande hotellet cosmos, en slarvig byråkrati med rigoröst regelverk och svarttaxi som det generella transportmedlet. Hejdå Moskva.

Det är med låga förväntningar jag på Telenors sida uppsöker mobilkostnader i Ryssland. Och ja, ja visst, 33.95 inkl. moms per minut för att ringa till Sverige. Nu är resan fyra dagar i stället för Gambias tjugo, så det kanske kan räcka med SMS.

Jag har också passerat 27årsstrecket, och in i detta mitt livs nya år tagit med mig ett par angenäma presenter. En fantastisk skinnväska handgjord i Marocco och ett synnerligen elegant fickur i guld. Tack släkt och flickvän. Jag har också köpt en (på systembolaget) 75 kronors flaska mousserande vin för 550kr på lokal. Dessa kloka saker man gör. Och jag tycker inte ens om the Londoner. 

Den största och starkaste ölen. Bara på londoner.

Det första skälvande försöket till dagboksförande på flera år. Den mesta Gambiatiden har redan passerat och en viss bräcklig normalitet har infunnit sig i den grönmålade hyddan jag delat med Oscar en dryg vecka.

Resa och inledande dagar präglades invärtes av en dos Sverigestress och ångest över omöjliga borden och måsten men långsamt vid omställning till afrikanskt tempo och Gambian Maybe Time (GMT) rann det bort, eller trängdes åtminstone undan.

Bilresan till byn Berefet med Ecco’s lägerområde påminde om någon vy från Dakarrallyt i ett gammalt TV-spel och ovissheten om kvarstående resväg tvingade fram en kapitulation inför afrika och bortavarandet. Inledande obehag inför dans och medresenärers namn försvann och detta märkliga tillstånd mitt mellan semester och skola tog över.

Så föll fakturan för mobilen i Afrika in. 1600kr. SMSen var inte så farligt dyra, 3 kr st. det kan jag leva med. Men 34kr i minuten för att ringa till Sverige är inte OK, särskilt inte när Tele2 tar drygt 8 kronor kvällstid. Så Africell, the no. 1 in Roaming, kanske kom lite till korta för Tele2s partner Gamcell. 

Sen har Tele2 en ganska ful hemsida och inte lika tydliga abonnemangsformer som Telenor, men när man ska betala mer än 3 gånger så mycket som vanligt en månad är man sur.