…så kan jag börja skapa digital musik på allvar. Demodags med JazzAttacks. Fem dagar i en studioliknande replokal. Till en början, lånat ljudkort och mycket strul, men allt kom in. Sedermera mitt Mbox med två kanaler. Retrospekt kan jag direkt säga att vår idé om att göra demoversioner inför sommarens session i riktig studio, kanske lade sig på en väl hög ambitionsnivå. Men, nu finns det där. Jag har under de senaste fem åren köpt på mig en hel del utrustning som jag nästan aldrig har använt. Men nu, se, har jag suttit där framför ett dyrt köpt Logic Pro, spelat in med min mikrofon via mitt ljudkort. Lite av en chockstart med fem åttatimmarsdagar, men nu: Markus, se till att fortsätta. Det är trots allt för att skapa musik jag har köpt allt.
Kämpade länge. Tog hjälp av ett par tryckta instruktioner, och ett par youtube-klipp. Men slutligen, närmare kl. 1 på natten är den på plats, tillsammans med nyinförskaffad skjorta och hatt. nu saknas monoklen och klockan med guldkedja. Blev något inspirerad av alla gamla allvarliga 1800-talsbilder, men behöll färgen för att påpeka flugan lite mer…
Fem dagar i replokalen med Jazzattacks. Utkast till sommarens skivprojekt framställs. Mycket teknikstrul varvas med åtmintonde lite spelande. Och stor glädje över min nyinförskaffade pedal Bass Micro Synthersizer. Release i november.
Ljudteknik
Jag bakom inspelningsbordet.
THE B.A.W.
DET SISTA ANDETAGET
Nu har jag snart uthärdat mobilen i två år. Den sämsta telefon jag haft. Dålig kompatibilitet, dålig täckning, dåligt batteri och dålig mjukvara. Ett alarm som inte går igång när telefonen är avstängd. Samtal som bryts när mottagningen inte är fem av fem. Den var snygg ett tag, sen kom den nya generationen med mycket slimmare telefoner.
Det sista andetaget. Batteriet har aldrig vart bra, och de till en början häftiga touchknapparna fungerar knappt när laddaren är inkopplad, något som den måste vara mestedels. Några veckor in på nya året slutar batteriet att fungera, jag måste ladda tre gånger per dag, kan prata max fem minuter på en laddning.
Förbereder transmigration. Spanar in nya telefoner. Jag märker att jag har lite konstiga behov. Vill ha en del handdatorfunktioner, vill ha den snyggaste telefonen, vill inte ha en mp3spelare, fast gärna Sony-Ericssons TrackID. Mest för att det är kul.
Lyckades via omvägar om min gamla ferrari-laptop få in kontakterna i MacBooks adressbok, och har bilderna med den värdelösa lg-kameran är säkrade. Fast köpet har skjutits upp i en vecka och nu återigen till imorgon. Snart släpps kanske någon ny häftig modell. Jag väntade i ett år. iPhone verkar aldrig komma, och blir väl för dyr ändå.
Undrar hur det kommer att kännas. Har inte kunnat lita på min telefon på en månad nu. Man blir lite mindre flexibel. Som för tio år sedan, fast utan rutinerna för det. Får se. Imorgon ska jag nog köpa. 1st thing när jag kommer fram till malmö.
Det är en konst. Att fånga en musikalisk idé med ett namn. Låtar kan vara knepigt, om det ska ha en meningsfull relevans. Ett bandnamn måste fånga en mer övergripande idé. Knepigt…
Trio, Filip Fjellström, Steinar Aadnekvam, Markus Hängsel. En del ganska knepiga grejer, ganska mycket latin. Mitt, i eget tycke, paradnummer figurerar. Aldrig som man tänkt sig, Rhumba eller vad man kan tänkas kalla den. Inspelad av JazzAttacks, i min Rhumbaorkester. Spelad i de flesta sammanhang jag spelat i.
Ska det vara på svenska, engelska? Kanske franska? Var ska man spela? Vem ska man spela för? Tycker om mitt Markus Hängsels Rhumbaorkester. Föreslog flera: Musikorkestern, Motståndsrörelsen. Det där svaga självironin. Ser någon annan den eller finns den bara i eget öga?
Bandnamn Prisma. Kanske arbetsnamn, kanske slutgiltigt. Personligen inte helt assimilerat, internaliserat. Har lovat att ge det lite tid. Frågar mig några frågor så länge? Har namnet rätt referenser? Vill ha något rymdfenomen på skivomslaget om bandet heter Prisma. Men är musiken rymdfenomen?
Nattåg, Helsingborg-Malmö med byte i Lund. Det är nog inte så stor skillnad egentligen, bara att jag aldrig åkt tåg på natten i Skåne. I Stockholm: allt som oftast. Alla fulla människor pratar skånska, bred skånska med konstiga ord, såsom ålahue. Inga stockholmsalkisar, arbetarskåningar. En skillnad, inga väktare. Den unga kvinnliga biljettkontrollanten skrattar när gubbarna utbrister ”Du va den grannaste kontrollant jau nånsen sett” och lånar ut hålslagaren till en herre som skalderar att han ska klippa alla utan biljett i örat, medan hon försöker tyda någon tabell åt nån ung resenär med tandställning och en jättestor flagga. Skåne, nytt och gammalt.
Categories: mobil Taggar:
, eller egentligen tvärt om. Jag åker till Skåne för en dag och spelning, Rebecca kan efter sin stukning inte gå och blir hämtad hem till sina föräldrar. Innan jag åker, kvällen utan sambo, tänker jag: Nu måste jag dricka öl med någon polare. Någon timma senare ringer Lasse och vill att jag ska dricka öl. Perfekt, Södermalm, jag kan testa syntbaspedalen jag tänkt köpa och sen möta upp. Det tar som vanligt längre tid än man tänkt att testa och diskutera, men jag kommer 40 minuter sen till Pub August, med en Electro Harmonix Bass Micro Synth i ett gediget träfodral.
Senare; på väg hem. Kommer till Östermalmstorg, sen är tunnelbanan försenad. Jag kommer att missa bussen. Nostalgi, SL-resegaranti. Just like the old days. Taxi hem, kokt röd korv i bröd och lite WordPress. Kanske ett Star Trek Voyager innan jag somnar.
Imorgon, för en gångs skull inte 5.20tåg. Upp och packa halv 9, sedan Ängelholm tror jag. De hämtar mig i Hässleholm och lämnar mig i Malmö i alla fall.
