mellandagar, några av de sista dagarna i gruvan och mycket besökande. malmö, åkersberga, betydligt mindre lidingö. firade igår någon sorts lillnyår eftersom everettska andra halvan reser på solsemester i förväg. mousserande och extralånga tomtebloss.
nästan hela nästa vecka ledig. ska ladda upp inför kommande utmaningar som musiklärare. jag flydde till en början, men när jag nu blev matad kändes det som ett rimligt steg att ta. kulturskola, elbas och kontrabas. andra sidan stan, men inte så farligt mycket längre resväg, och: jag kan planera arbetet under resan. något som sällan har behövt göras på k-rauta arninge.
med viss oro ser jag fram emot södertälje och magistersrollen. mag. hängsel, förhoppningsvis med en konstnärlig kandidatexamen till samligen innan sommaren tar över.
har nu haft några dagar att samla känslorna och sortera ut bra och dåligt. det var länge sedan faschings lokaler i sig lockade. när något extraordinärt eller någon man känner är där, visst, då är jag inte svår för ett besök.nya idéer ska ta över när nu lena åberg frisk åtager sig vd-skapet. det är med den känslan jag kommer dit. möts i dörren av extremt trevlig personal som visar till bordet och jag tänker. ja, det känns lite bättre här.
strax faller gammal fasching-slentrian på. stressad personal som trots en ganska måttlig arbetsbelastning inte orkar vänta på något vankelmodiga matgäster som bestämmer sig. ska vi behöva sätta krokben för att få uppmärksamhet. och legendariskt otrevlig barpersonal som inte har lust att svara på minsta fråga rörande sortimentet. (minns den gamla servitris-klassikern ”jag är för bakis, du får beställa i baren”.
fasching har världens trevligaste kock. det är synd att han inte kan vara mer tid i lokalen. hade annan personal tagit hans exempel hade det varit ett bra mycket mer attraktivt ställe att besöka.
den gamla klassiska frågan. ska konserter stressas av (denna kväll var den visserligen alltför lång ändå) för att göra plats för dansklubben. fasching ab drar säkert in mycket mer pengar på klubbkvällarna än på jazzkonserterna som ofta kostar mer än de lockar publik, men, fasching ska vara sveriges jazzmusikers jazzklubb, med en masssa stöd och bidrag. det ska vara helt primärt. det ska vara en jazzklubb, inte en konsertlokal och klubbar så fort man kan dra folk till dem.
så den gamla bilden blir kvar trots allt:
torsdag kl 22.45. extranummer tar slut. applåder. taklamporna tänds innan bandet gått av. nu vill vi gå hem säger personalen. vi fattar inte varför ni ens från början vill lyssna på sådan här konserter. till helgen är det klubb här. då kan man vara otrevlig och alla är för fulla för att märka.
