Markus Hängsel

semestertiderna tar över. liv förloras.

återblicken, från början glädje, slutligen och oundvikligen; olycka och sorg:

viss irritation när jag upptäcker att jag inte kan epostblogga via mobilen. alltid strul med de där inställningarna. hrm.

första gången till sjöss. det är lustigt hur annorlunda perspektivet blir, när en hamn eller en klippa mot havet är en punkt in/ut och inte bara en gräns att speja från. en vecka i båt förflöt snabbt, och att kunna koppla bort alla kraven och ha telefonen avstängt nästan hela tiden gjorde nytta. lite bilder från mina äventyr.

cyklar hem genom malmö och natten. har kanske cyklat fyra gånger i stockholm på fyra år. men; when in rome…

inga lampor på cyklen. går bra. inte så mycket trafik. möter en polisbil. lite panik. rationell fakta: olika patruller har olika uppgifter. vem sätter efter en ensam cyklist utan lampor? lugnar ner mig lite när bilen sätter på blåljusen och susar vidare genom natten. minnen kvarstår. två gånger böter för cykelöverträdelser.

• första tillfället: bor i kristianstad, på besök i malmö med kompis viktor. för övrigt samma dag jag fick mitt första studiebidrag istället för barnbidrag. mitt konto i stället för föräldrarnas. känner mig rik. nästan tusen kronor på kontot. 300 snabbt förlorat för en kombinerad skjutsa på cykel/cykla mot rött böter.

• andra gången, i kristianstad. mörkt, vinter ’99. lätt försenad på väg till möte med blue bird, kristianstads jazzklubb(som för övrigt inte bjudit in mig att spela trots försök de senaste åren). cyklar på cykelvägar utan ljus. 300 kronor för överträdelsen. skulle till föräldrarna i malmö dagen efter och har av någon anledning packat ner cykelljusen i resväskan. så en viss reservation för poliser och cykel och natt. trots incidentfrihet de senaste åtta åren.

utlovar möllevångsbilder inom kort. en liten stund framför datorn innan kontaktfrihet och segling hela nästa vecka. sen börjar knegvardag och spelningsstress. när ska jag orka/våga satsa på musiken på heltid?

ibland blir det för mycket att jobba med amatörarrangörer. ibland får man uthärda och glömma allt när man väl spelar. det var en bra spelning, även om publiken var lite stela. kanske för att det var lite tidigt på kvällen. man märker så väl om den generella konsertbesökaren har drucket en/ett par öl eller är nykter. lite fånigt kanske.

jazzattacks stod redo bakom scenen enligt avtal kl. 18 men någon scenansvarig eller ordentlig ljudtekniker går ej att hitta. inte heller ett program som säger vad som händer på scenen under kvällen. ett nonchalant och orutinerat ”positive craziness foundation” med stora ljudproblem drar över och segar med avroddning.

efter att ha beskådat oredan bakom mixerbordet kräver vi att få en riktig tekniker om vi ska spela. och han dyker upp, kopplar om bordet från början, en snabb linecheck och sen börjar vi spela, 45 minuter efter utsatt tid. kör ett bra ganska kort set och ett par minuter efter vi har slutat är all utrustning av scen och bröderna myhr kan gå på med ”ludwig böss”. man blir så där överkompensatoriskt proffsig när folk innan inte kan bete sig.

inga bilder idag; tog inte med usb-sladden till kameran.

snart en vecka sedan jag kom hem från usa. har hunnit med en hel del. arbetat mina tre knegdagar innan fortsatt semester därifrån. spelat tre spelningar. först. musik på hermans, södermalm. första setet slog an en ganska cocktailig ton, kändes lite som gamla dagar med steinar på scandic hotell. det tog sig, andra och tredje set var riktigt trevliga att spela. kul att kompa kristin sundberg, hon sjunger fantastiskt. visserligen vidare: alla spelningarna har varit med fantastiska sångerskor. skivrelease med hanna elmquist och björn jansson på glenn miller café och slutligen 1500 pers i publiken med miss li i falun. de enstaka viken med miss li gör nog ändå det till den grupp jag spelat mest med det sista halvåret. måste börja jobba för nåt eget.

städade lite i lägenheten. fick undan den värsta oredan. jag är dålig på att prioritera städning, och när jag bara har nån enstaka utmattad eftermiddag eller förmiddag då och då här själv orkar jag sällan ta tag i det som behöver göras. det var i alla fall en start. har övertagit ytterligare en tidskrävande vana. stargate sg1. en ny tvserie, 10 säsonger att ta ifatt.

lite av en stor dag, även om självgratulationerna skjuts upp någon dag. jag och rebecca firar ett halvår idag.

det gäller bara att hålla ut. inte ge efter, gå och lägga sig. det funkar ganska bra. nån timme till sen kanske det går att åtminstone prestera något i gruvan imorgon. snabb summering  från orkesterresan. vissa motgångar, men också medgångar inför och under hemresan. när jag ska ladda ipod hittar jag den inte. tänker att jag glömt den i turnébussen. vill ladda innan avfärd. spelar en spelning, börjar leta igenom väskor. ingen ipod. spelar andra och för turnén sista spelningen. letar mer. ska just börja fråga omkring när en av arrangörerna kommer med den. den har legat på parkeringen över natten. måste ha tappat den innan sista värdfamiljen. ingen kraft i batteriet under flygdagen, men i alla fall en ipod.

går sist på flyget från dayton. ”so you sneaked in?” frågade dem när jag tyckte att jag inte var så sen. stressigt byte i baltimore. tvingas dessutom genomgå en extra och omfattande säkerhetskontroll eftersom incheckningspersonalen tyckte att jag passade som selectee. glömmer tiden i reykavik och springer genom hela stationen och kommer sist på flyget. rebecca hämtar på arlanda. jag håller mig vaken…

röda rummet, mitt sovrum i herrgården näst sista kvällen. vågar inte tänka på vad det kostar att inreda en gigantisk mansion i gammal stil idag.

sista kvällen i sällskap med röke blås i usa. imorgon återvändande hem, lång resa och hektisk vecka. men det är kul att komma tillbaka till roliga saker. skepsismen jag kände innan jag åkte försvann snabbt, och det har vart roliga dagar här. kompletterar galleriet med lite bilder så fort jag kommer hem. och kanske skriver ett lite längre inlägg när jag inte måste copy/paste alla åäö.

en liten rapport från washington dc, 4th of july.

kvävande värme mottog oss när bussen från det fantastiska lantställe vi spenderat kvällen innan lämnades. ett par programpunkter, som givetvis hör gruppresandet till. första stopp är förintelsen-muséet. historia vi alltid måste påminna oss om. ett ganska bra muséum, fri entré, säkerhetsvakter och metalldetektorer vid ingången.

lite förstrött och ganska ointresserat beskådande av paraden, sedan vidare till en foodcourt där jag åt sushi, den i särklass nyttigaste maten hittills på resan. även huset med restaurangerna krävde legitimation, förmodligen bara för att begränsa tillgång till folk med terroristiga namn.

några timmar i skuggan på festivalområdet avbryts abrupt av ett tornadolarm, och de några tusen som var där fick gå därifrån, försäljare skriker och försöker sälja paraply, ”the storm is coming”. lite spännande att småspringa genom staden, med höga förväntningar om en total storm. vi söker tillflykt i en restaurang och visst regnar det en del, men tornado-warning blev snabbt nedgraderat till tornado-watch.

bilden är tagen mellan några halvspringade steg, när vi ser att vita huset är synligt trots den stora omfattningen av avspärrningar.

efter en sväng tillbaka ger vi oss än en gång ner till området och beskådar ett mäktigt fyrverkeri, sen några timmars nattstrosande och sen några timmar fixande för att få upp bilder på sidan. men nu är de där. följ länken!

några timmar på virginia beach. resultatet är så klart det självklara och samma som alltid, lite för mycket sol och lite för lite solskydd. en rödbränd rygg som gjorde det lite knepigt att sova. det är en sak som jag inte verkar lära mig. jag har varit med om 26 sommrar nu, och fortfarande gör jag nybörjarmisstagen.

som jag skrev igår så är det den klassiska orkesterresan, med ett ganska fullpackat schema. inte mycket tid till att ringa hem via skype eller ens ta det lugnt. imorgon blir den första spelfria dagen, och det kan nog bli en ganska maxad amerikansk upplevelse. vi kommer att befinna oss i de förenade staternas huvudstad när självständighetsdagen firas, 4th of july. en mycket mer amerikansk dag i en amerikansk stad får man leta efter.

inackorderingen inatt var i ett 24-7-bevakat pensionärsområde med idel nybyggda hus, som hämtade från desperate housewives, undantaget de boendes ålder då. jag, olof och caesar bodde hos en pigg 78-årig dam som hade en 45-årig inneboende som sade sig ha spelat trummor med bruce springsteen, billy joel ”and some canadian bands”. har lärt mig att ta sådana uttalande med en nypa salt. men, nu bodde han gratis hos en gammal dam och fick mat i utbyte mot att hjälpa till runt hemmet och hos grannarna. en företeelse som är ganska mycket vanligare här än hemma i sverige. han kallades skeeter.

påminn mig att berätta om den generella inställningen till muslimer nästa gång. amerikaner, ibland lika, ibland olika. och man måste komma ihåg att alla är en produkt av sin omgivning. svenskar också.

Kan inte skicka inlägg via epost och webinterfacet är inte het optimerat för mobiltelefon. det blir en liten kort hälsning från usa och ett löfte om några storys om bekräftade fördomar och allmänt amerikanskt beteende. 4th of july i washington dc senare