postjetlag
det brukar ju ta ett par dagar att ställa in sig på den nya lokala tiden. men de sena kvällarna och sega förmiddagarna håller nästan kvar mig i den svensk tid. när vi kommer hemifrån har vi bara ett par timmar med ljus kvar. men men, finns mycket att upptäcka i tokyo när solen gått ner.
jag och fredrik har refererat till mycket som blade runner-känsla. men får inse att man nog måste vända på steken. bladerunner har japansk kultur. det mest intressanta hittills är alla små ställen. en nudelrestaurang där man betalar i en automat utanför och det finns sittplats för sex personer, med kö utanför. och baren med plats för ett tiotal om det är riktigt fullt. se bilder i galleriet från le sang des poetes. skräckhuset, inte särskilt handikappanpassad entré. den minimala baren på högsta våningen.
