och för övrigt.hur kan någonsin en första klass-biljett vara hundra kronor billigare än en i andra klass? är inte redo att acceptera de rörliga prisgränserna än, och när det tar sig sådana här ytterligheter blir jag direkt förnärmad. jaja wifi-internet och gratis kaffe på måndag.
macbook photobooth. kommer byta dator bara för det. inte först med effekten. som vanligt. lite efter sara. men ändå. jag är häftigare.
Verkligheten kommer plötsligt ifatt en. är för gammal för ungdomsbiljett och har för låg studietakt för studerandebiljett. så länge jag var 25 hade jag giltigt studentkort. så de bestämmer sig för att dra undan mattan på en gång. halvfarten kommer ifatt. viftar med kårkvitto och kommer undan med blotta skräcken.
resonemangen fäster sig snabbt. är det rimligt att samma x2000-stol kostar 1000% mer ordinarie än om man köper den i god tid? är man två är en bilresa ofta billigare och dessutom oändligt mycket mindre miljövänligt. har inte statens järnvägar någon sorts uppdrag och syfte mer än vinst som de ändå inte verkar kunna uppvisa. och varför är bara ungdomar och pensionärer berättigade sista minuten biljetter som kan kosta 1/4-del av ordinarie pris. jag är musiker. efter 26årsdagen blir jag välbärgad eller bra på att planera. måste lägga om livsstil och känna till alla resor två månader i förväg. kanske så det är att bli sj-vuxen.
har i princip, bortsätt från lite kringhaltande och ett läkarbesök, legat i soffan i två dagar. men jag lär mig aldrig den där läxan riktigt. när antibiotikan fick ner svullnaden i min skadade fot blev vad som mest uppfattades som en blåsa kvar. som van kontrabasist med blåsor på fingrar tog snart driften att sticka hål över, och nu har jag ett sår istället för en blåsa. nästa gång ska jag inte vänta en vecka med att gå till läkare.
de har ett sätt att arbeta sig fram till sin egen sanning, de där självuppfyllande profetiorna. när jag börjar känna mig lite krasslig också och bäddar ner mig i soffan vet jag att jag hittar alla ursäkter för att jag inte är ett dugg upplagd. ringer och ursäktar mig, slår på dvdspelaren…
för en stund bortglömt. vissa motgångar i övergången. men nu: i stor kruka, med stenar så jag inte ska behöva vattna så ofta.
min första kontakt med stålhätteförstärkta skyddskor tycks ha genererat vissa problem. en stukningsliknande svullnad på ovansidan av foten skapar obehag och viss rädsla för förvärring vid trots.
profetian:
ska träffa rebecca i staden. ont i foten. hon har sett krogshow på cirkus, vi ska ses på patricia, där hon är med övriga vänner. trött efter gruvarbete. klär upp mig, tar på skor (för ont), linkar ner, missar buss, har glömt pass(som jag använder som legitimation). nästa buss om en halvtimme. det lätta och självklara är att stanna hemma. kolla några star trek till. allting pekar åt det hållet. väntetid, ont, glömt. nä; får ta och övervinna det. nästa buss om en kvart.
tre punkter, alla förutsedda i mitt förra inlägg.
har lite kommande inlägg om lyxchokladshopping, nedvälta blommor och inte särskilt väldisponerade personlig budget. men tills vidare får länken till rätt tunga bilder från tidigare nämnda performance räcka…
