varför ska det vara så oändligt jobbigt att göra vad som behöver göras. det har tagit mig två månader att få iväg ett ebrev med förslag om reptider till min rhumbaorkester. det har tagit mig veckor att skicka faktura för några arbetade timmar på musikhögskolan. det önskade två dagarna är nu mer än två veckor och ännu inget svar till blåsorkestern som önskar mig i usa under tio dagar i sommar. flykt genom passivitet. nu lika illa som för ett och ett halv år sedan. men en dag ska jag bli vuxen. och ordna egna turnéer.
för den läsare av mitt äventyr till liv som tidigare läste om mina borttappade handskar och nu förundrat söker arkivet efter inlägget och ser ett snarlikt från februari men inget nytt har jag en förklaring att lägga fram:
jag har inte tappat bort några handskar nyligen. inlägget var lite ett spöke i maskinen. som jag skrev i det inlägget var inte mailbloggkomponenten kompatibel med en uppdatering i bloggmjukvaran. jag beklagade mig då över ett försvunnet inlägg. nu är det här, och istället raderat. nu är postie korrigerad och uppdateringen installerad på min server. alltså tömdes epostlådan och inlägget som där snällt väntat i två månader fick sina 15 minuter.
idag hade vi vårt första seminarium i bandets sjuåriga historia. karlskrona, med skärgårdsutsikt från salens samtliga fönster. det var mäktigt att höra sju sångare, fem gitarrer, två elbasar och en hel slagverkssektion spela våra låtar, i vår replokal skrivna.
snart; någon gala för att samla in pengar till en sydafrikansk skola. lätt missriktad energi med minutschema för föreställningen och en dag fullt av folk som ser upptagna och stressade ut men inte uträttar nånting.
vissa blad lite vissna, men jag väljer att se det som en uppoffring för blomman som föds!
rebecca som bevittnade tyckte att den borde skickas till tjuvlyssnat.se. ligger nåt i det.
lunchmatsal på ett byggvaruhus. två män ~25 sitter på hörnet av ett bord. en av dem läser från boken madame terror.
- man 2: den har du läst ganska länge nu.
- man 1: nä, jag började precis. men jag läste en annan av guillou innan.
- man 2:jaha. jag har läst några. men jag vet inte. jag gillar inte språket.
lång frågande blick från man 1.
man 2 är markus hängsel
man 1 får förbli anonym för den stora allmänheten.
så kom den. tittapåtvserieheladagen-dagen. eller inte riktigt. hann med en lunch med rebecca och en liten bussutflykt med lidingös kollektivtrafik. men sen: väntar gör dagens åttonde star trek – the next generationavsnitt. har faktiskt hänt några roliga saker:
- i fredags: mingel i pausen på konserthuset. povel tycker vinet är surt; vi får inte tillfälle att fråga före detta statsminister ingvar carlsson vad han tycker; han var lite för privat vid sitt mingelbord.
- igår: överaskningsfest för joel grip. en balkanorkester kommer inmarcherandes klockan 1 på natten, spontant tiomanna friimroviserande band med mig lätt ofrivilligt längst fram hade också tidigare framträtt.
- idag: tyckte att en skådespelare i mindre roll i star trek såg ut som en ung glenn morshower (aron pierce i serien 24). visade sig vara så efter lite undersökande på imdb.com. värt att nämna är att jag inte visste hans egentliga namn. ”han ser ut som alan pierce tänkte jag”
- imorgon: syster sara fyller år, jag bedömmer till kungl. musikhögskolan sökande basister.
kanske mest spekulationer från medresenärer, men ändå. en plötslig punktering efter några minuters parkerande på södermalm, kvarter medis. spär på misstro hos de redan tvivlande. detta är vad man inte vill göra. byta hjul på en bil en grå vintermidnatt. den goda gärningen att hämta blev inte så värd.
eftersom sällskapet resolut vägrade att dröja kvar på östermalm där vår konsert tidigare tagit plats blev hamburgertallrik på carmen det naturliga valet. min tanke om förbarmelse för den enda i sällskapet bortsätt från mig som är norrboende blev en lyckoträff för resesällskapet och kanske något av en björntjänst. väl vid bilen, i hjulet ingen luft. men johan är från norrland; han kan bilar.
domkraften saknade en liten del. pinnen man vrider på. en provisorisk lösning av en skruv på något konstig cylinder blev räddningen, om än dålig och mödosam att arbeta med. tack johan. och tack rebecca som till ett högt pris kom och hämtade.
att tillägga är att den oförutsedda halvtimmen utomhus orsakade en för mig ovanlig förkylning. spelningen på glenn miller café med hbq var i visst febertöcken, och arbetsdagen i gruvan dagen efter var dåligt genomtänkt. men nu, efter lugn i soffan och ett, max tre startrekavsnitt börjar det ordna sig. ikväll: tolvan big band på konserthuset. och producentmingel i paus och efter.
det är lite läskigt. jag har aldrig betalt en biljett själv. i alla fall inte en som kostar nästan 8000 kr. men, tokyo, here i come. det är också läskigt att resa bort i nästan två veckor. känslan att kanske missa något infinner sig. men missar saker gör man hela tiden, och jag kommer att befinna mig på andra sidan världen. men den 13 maj smäller det. nu måste spara upp mitt nollkapital tills dess.
en väldigt tydligt linje. eller kanske snarare små backar av nedlagd tid. en ny tvserie har tagit grepp om mig. har börjat sätta mig in i allt rörandes star trek. min scifi-nerv är nu åter aktiverad. nedan lite detaljer angående hur startrekserier och filmer hänger ihop kronologiskt.
det är svårt. mitt första skägg. hur ska man ansa? hur ska man klippa? jag vill inte se ut som robinson crusoe. har stylat något efter bilden togs. det ser lite vilt ut…
