jonathan strange & mr. norrell
ok. innan fler klagomål. detta är en försök till rescension, även om den inte är särskilt djup eller bra.
en angenäm tillbakablick mot svunna tiders läsande. på den tiden när jag slukade alla böcker som hade omslag med omsakliga åttiotalsaktiga hjältemålningar. en del böcker tog jag med mig vidare, en del har jag tacksamt glömt och lämnat bakom mig. genren i hr. tolkiens fotspår. susanna clarkes ”jonathan strange & mr. norrell” rör sig i samma domäner. ett sätt att integrera engelska myter i historisk verklighet. tolkien ansåg sig skriva sanningar, bottnade i ord från utdöda språk. ordet *holbylta (asterisken för att det inte finns nedtecknat, men anses av lingvister vara ursprunget till andra ord) var på ett sätt starten till det han sedan kom att skapa, ibland mer grundat i språk än historia.
hrm. märker mina lojaliter när ett inlägg om en bok plötsligt handlar om professor tolkien istället. nåväl för den som vill se djupet av min tidigare besatthet i hans verk finns min lite hemliga sida om honom på markushangsel.com/tolkien. döm mig inte för hårt. jag skrev det i nionde klass och kopierade nog rätt mycket från källorna. dock viss stolthet över att ha blivit citerad i svenska dagbladet.
ska väl inte tillskriva samma djup och gigantiska ambition till clarke, men det är engagerande läsning. innehållet rider på harry potter-vågen måhända, men med ett större perspektiv och en vuxnare infallsvinkel. mycket fotnoter och referenser överallt, vilket än en gång för tankarna till tolkien, men i det stora hela på ett mer lättsamt sätt än anfadern. ibland dras tankarna åt katherine kerrs serie om landet deverry, men det är befriande att det inte är en oändlig bokserie som efter några delar börjar tappa greppet om helhetsbilden, utan en avslutad berättelse om två gentlemens försök att återinföra magin i storbrittanien. blandningen mellan fiktion och dokumenterad historia är en fin infallsvinkel, dels får man hiarkiska förhållanden och klassbeteenden som är välkända utan för mycket förklaring och ofta undrar man om det finns några dokumenterade incidenter som ligger till grund för historiens fortlöpande.
jag tyckte om boken redan innan jag läst den. omslaget är synnerligen stiligt och fångade mitt öga i nån bokaffär för några månader sedan. när jag såg den i rebeccas bokhylla var jag tvungen att låna den. det har vart skön avkoppling under julveckan i malmö, även om den gamla ”ligga och läsa hela natten” väcktes till liv för första gången på år och dar. oj så var klockan fyra redan.
