det var inte så illa ändå
inte haft de bästa dagarna på sistone.
”det blir sjuhundrafyrtiofem och femtio. jag drar kortet här. då får du välja konto eller kredit. nu kan du slå koden. här är kvittot. tack så mycket” i tre dagar och kraschade min externa hårddisk med alla filer från datorn innan jag formaterade om. lyckades efter tårar, ångest och för många cigaretter rädda det mesta av innehållet. allt jag gjort och alla kort jag tagit det sista året. aldrig igen partitionmagic. sov tre oroliga timmar medan hårddisken analyserades. 1.45 till 4.45, var med viss välfärd jag lämade hemmet för gruvan, när då mina filer visade sig tillgängliga.
ångesteftermiddag igår efter jobbet. fixar och installerar om program. sitter långa timmar framför datorn. äter ingenting. mår kass. windowsskrivbordet blir hela min värld. liten och deprimerande med tråkiga färger. funderar på att skriva ett blogginlägg om att mitt liv faktiskt inte alls är som jag vill ha det just nu. halvhjärtat, inskränkt och vankelmodigt. men när solen tittar fram efter heldag av regn och jag inte ska jobba imorgon, utan snarare vara ledig och ha ett par spelningar i helgen, ter sig allt lite ljusare. och det där med att jag inte äter. blir låg av det. deppig och nog ganska otrevlig. nåväl.
