Markus Hängsel

angående musikalisk estetik. två ganska erkända devis. självfallet på engelska som hela den moderna musikterminologin. less is more. the bass is the base. känner mig nödgad att opponera. eller åtminstone nyansera.

angående musikaliska idéer finns ingen självklar motsättning mellan kvantitet och kvalitet. varje sammanhang har sitt bästa val. sparsamhet bidrar ofta till tydlighet, men tonal tydlighet och musikalisk tydlighet har ingen given koppling. återigen ett val beroende på kontext mer än konvention. tillika det andra uttrycket, som också det ofta används för att hålla spelglada basister på mattan. basen som instrument har ett naturligt lågt och i vissa fall luddigt register, men det är inget som står i vägen för frimodighet och kreativitet.

jag har ofta anklagats för att spela för mycket, att ta för mycket plats. jag har flitigt försökt forcera en viss minimalism på min identitet, och med tiden lärt mig ganska väl. men i själen är jag maximalist. man vill ofta tro att man förändrats oerhört mycket under sin musikaliska mognad, men går man tillbaks några år hör man hos nästan alla samma personlighet, även om givetvis uttrycket blivit starkare och klarare.

ett inlägg i en debatt som kanske egentligen inte existerar, men åtminstone något jag vill belysa.

en fråga, mest till mig själv. kan man köpa skor för 2000 när man har knappt 9000 för en månad? nåväl. svarar nog själv imorgon.

hade planerat ett ganska seriöst inlägg om musikalisk estetik. känner nu att tidig morgondag rycker hårdare än konstnärliga ställningstaganden. men håll ut. det kommer.

kan nu ganska stolt presentera markushangsel.com. har slutligen fått ordning på det mesta. musik att lyssna på, några bildgallerier och så klart bloggen. mycket slitet hår får att få ihop de olika phpscipten, men slutligen, en omfattande sida som är lätt att uppdatera.

har återhämtat mig ganska snabbt från min lilla olycka. känner mig visserligen fortfarande ganska ledbruten. sitter axeln egentligen där den ska. basspel imorgon, då måste det funka åtminstone.

några dagar till i gruvan, ett par rep och lite mixning, sedan malmö för första gången sedan början av augusti. kul kul kul. nästan en vecka där; mycket ny och fin musik med jazzattacks ska skapas. efter det hem till sthlm och ett par intressanta improvisationsföreställningar på fylkingen. spännande…

får nu leva med ett mindre ärr på hakan. borde nog åkt in akut istället för att vänta till eftermiddagen. fast gjort är gjort. ingen fraktur i handen i alla fall, bara öm svullnad som hindrar basspel några dagar. tur att jag druckit öl som lindrade smärta vid fallet, som visserligen nog ej inträffat utan tidigare nämnda dryck. imorgon ett två år försenat skolprojektmöte, med nyligen handledsopererade per. dessa blåslagna musikanter.

brukar inte slå eller skada mig så ofta. bortsätt från smärre incidenter, knä och öppna skåpluckor, bordskanter, huvud och dörrkarmar på bussar. nåväl. märkligt uppbruten perception under förloppet. står på låg och vinglig sparkcykel på väg mot blöta löv. står upp. skrapar sidan av ansiktet i asfalten. finns inga som helst sinnesintryck från fallet. linkar lite molucken hem. svullen högerhand. hoppas att det ej är något allvarligare. måste kunna spela bas om några dagar igen.

lön och studiebidrag imorgon. måste vänja mig vid lägre lön från extrajobbet. eller; i mitt huvud extrajobbet. har tjänat betydligt mer där än på speljobb. lön för vad jag jobbat i september, som mest var skivinspelningar och inte mycket speljobb som gav betalt. men jag lever inte för att tjäna pengar, jag lever för att skapa god musik och ha ett fint och drägligt liv.

sound of the millennium-skivan börjar bli färdiginspelad. nu börjar det jobbiga. att få någon att ge ut den eller skrapa ihop pengar till eget tryck. ändå ett glädjeämne. jag tror på musiken. galen, humoristisk och seriös.

nästa vecka, lov för de unga och utlärande. repdagar med jazzattacks. länge sedan. ska försöka komma fram med något nytt musikaliskt. stora förhoppningar, alltid lite sorg att jag inte jobbar mer för att komma ut och spela med det bandet. men när mitt nya jag tar över, som övar varje dag och fixar spelningar hela tiden, se då reste sig en piedestal mitt i staden och på den klev jazzattacks upp, av härlighet och kraft skinandes.

glenn miller café nästa. ska lyssna på gamla skolkamrater ikväll och imorgon. blir trevligt. mer jazz åt folket.

ett snabbinlägg. ska upp om fyra timmar och jobba. som vanligt dålig timing med kollektivtrafiken när man kommer från gröna linjen söderifrån. men viss välfärd i att min för några dagar sedan i en buske dumpade sparkcykel låg kvar, vilket uppsnabbade den sedvanliga promenaden från lidingö centrum avsevärt.

skulle köpa kläder. ergo dieselstore. stängd och ombyggd. var ska jag nu handla? fick sedermera höra att de flyttat några kvarter till mer märkestäta butiker, och förmodligen höjt prislappen något också. så som replay, så och diesel. biblioteksgatan. borde börja klädshoppa i andra stadsdelar.

en fin syn för en samtida resenär. sprang för att hinna med. men nej. ej för mig att åtnjuta. spärrvakten talar högt och färgstarkt i telefon på ett för mig okänt språk. rycks med lite, om än som passiv medresenär. åkte sparkcykel till bussen i morse. vinglade fram genom lidingö kl halv sex på morgonen. kastade i panik in cykeln i några buskar för att i sista sekund hinna med bussen. känns som en annan dag. berättade precis för lasse om det. som om det var igår. långa dagar på sistone. har nu vart vaken i sjutton timmar. och sovit totalt åtta timmar de två sista nätterna, som tillika varit kompletta arbetsdagar i gruvan och sena kvällsaktiviteter. märker att jag gärna berättar om det. hellre än att förändra. många ord och lite innehål.

så kom jag hemifrån i alla fall. åkte på vinst och förlust mot staden, och efter några ”ja men lite senare” kom plötsligt det några minuter tidigare helt otänkbara infallet att åka till den kungliga musikhögskolan över mig. och se: det första övningstillfället sedan nån gång i slutet av förra året etablerades plötsligt. inte något oöverskådligt superpass men någon timme av glädje och musik i eget hov.

ett annat gott bud som på vägen nådde mig var kvällstidningarnas löpsedlar. ej är hon längre kulturminister. och folket jublade. jag hoppas bara att nästa minister är lite mindre nyliberal, och att någon framtida budget kan flytta pengar från nationalscener till kreativa mindre sammanhang.