min tänkta trilogi angående de märkligaste av dagar fick så nu en fjärde del, helt mot kutym och sans. men kunde asimov fortsätta så kan väl jag.
börjar med att jag sover till två. vaknar lätt förvirrad, gör inget särskilt, rep vid fyra som jag åker buss till. varmt ute, medsläpandes el- och kontrabas.
har några timmar efter repet. helgrym festival för övrigt. lyssnar på electrokonsert på innergården utanför repan. de har släpat ut soffor och växter och allt.
möllan – ditt vardagsrum & konsertlokal.
traskar sedermera bort till folkets park med instrumenten. går och lyssnar på petters reggaeband. kul, har ej tidigare hört.
kl 20.40 på moriska scenen, folkets park, malmö.
fredrik kronquist har avslutat ett brännigt set kenny garret-jazz. dom var bra. jazzattacks kliver på. mycket folk för att lyssna på oss, scenpersonalen säger att där är mycket fler än på nån annan konsert tidigare. kul.
lite strul med basförstärkaren, basisten i bandet innan får kass ljud. blir lite stressad, hastig soundcheck och dålig backline. men lite felsökning reder upp problemet. oproffsig ljudpersonal, sånt borde de fatta själva.
konserten börjar, vi kör vårt standardset ungefär. fast en ny låt, changes. den funkar bra. kör ett ganska kort men maxat set. ett av våra bättre gig tror jag. stor framgång, blir uppklappade igen men tror att vi gått över tiden, även om fallet ej är sådant.
nu till omständigheterna rörande den fjärde av konstiga dagar.
tillbaks i replokalen med instrumenten. sofforna från konserten står kvar, vi sätter oss där och dricker en medhavd öl. trevligt. efter ett tag kommer festivalarbetandes och önskar bära ut sofforna till vägen, där de ett tag senare ska hämtas. vi hjälper till att bära, och slår oss sedan ned utanför innergården, på hörnet av möllevången. fler möbler tillkommer från olika håll, att skänkas eller slängas. vi bygger upp en hel soffgrupp med soffbord och allt. fler folk tilkommer. köper folköl och sitter där.
det står en liten scen där, och en matta. efter lite dividerande bestämmer vi oss för att ha konsert bredvid soffgruppen och bygger upp scenen där. hämtar instrument, men när vi ska börja vill de hämta möblerna i nån lastbil. vi flyttar oss några meter till trottoaren och börjar spela i alla fall. folk samlas, efter ett tag har vi tvåhundra personer skalderandes ”möllanfestival”, till varierande latin, reggea och blueskomp.
klockan har nu blivit ganska mycket, bestämmer oss för att gå till ”efterfest” som det tidigare delats ut reklamblad för. nån träningslokal, 50 kr inträde, stark drum’n'bass. dansar så gott det går någon timme. upptäcker attt min mobil är borta. tråkigt. har förvisso försäkring. lånar nycklar till replokalen i hopp om att den där finnes, men så är inte fallet. kommer ner på gatan. en av sofforna vi satt i finns kvar där. jag kollar lite i soffan. där finns min internetdosa, lyfter på en kudde, där finns min telefon. ringer glatt jesper och möter upp för en till staden hörandes falafel.
sedermera kontaktar linus för att återfå cykeln jag dagen innan lämnat hos honom. på väg till honom ringer någon och undrar om jag blivit av med mitt pass. simrishamnsgatan? ja säkert. går dit igen och återfår pass och kalender från okänd välgörare.
går nu med linus tillbaks ”efterfest”en. men där är stängt och dött, polisen är där och kollar vad som händer. får anta att utskänkningstillstånd ej fanns. cyklar hem. än inget sms-svar för övrigt.
som ett addendum till dagen kan man också eventuellt räkna in natten innan, då jag och broder några hundra meter hemifrån passerar en nyligen antänd bil. konstigt, har inte sett innan. bildbevis på allt kommer att presenteras när rätt sladdar finnes tillgängliga.
en av de första riktigt soliga lediga dagarna i sverige denna sommar. eller ledig är väl en definitionsfråga, sov igen en veckas sömn och steg upp vid två, och har rep inför kvällens förnämliga spelning vid fyra.
möllevångsfestivalen. ett lovvärt och spännande initiativ. på ideell basis. men men, får några lediga dagar i malmö på köpet. hoppas vädret håller i sig bara. och att sista-minuten-blijetterna tillbaks till stockholm finns att tillgå. annars en rätt jobbig situation på måndag/tisdag. men den dagen den sorgen. är ju trots allt ej jag som betalar resandet.
närmar mig i sakta mak malmö. det är sämre väder. lätt besvikelse. vill ha sol och ledigt samtidigt någon dag i sommar. men att klaga förändrar inte situationen, även om man vill tro att så är fallet. eller åtminstone om man blir sur eller arg, då kan det i alla fall bli lite bättre. det regnar/har regnat. sydligt svårmod sänker sig. eller kanske inte, men känns viktigt att skriva något sådant. för nog borde svårmodet komma från norr, från jordens kalla breddgrader. vi kan visst må minst lika dåligt i söder. faktiskt. vet ej längre vilken del av landet mitt svårmod stammar från dock. finns det i blodet; från söder, finns det i ögat; från norr, eller lite under mitten där mina senaste tre år förflutit.
passerar åkarp. snart i malmö. har vart i malmö två dagar senaste månaderna. 1 maj och 8 juli. blixtvisiter tu. ska bli kul att hinna träffa lite folk där igen.
fick så sätta alarmklockan på tidig timme och avsluta det packande som skulle utförts gårkvällen. ganska god tid, åt lite, duschade lite, packade lite, kopierade över lite film till bärbara datorn.
här börjar den ganska typiska anekdoten:
hinner inte med 7.36 bussen men det är lugnt, tåget går inte förrän kvart över. märker att nästa buss går 7.52. det är inte så lugnt. tar ändå 9 minuter ner till ropsten hemifrån kära hersby, lidingö.
står nu på busshållplatsen med många kollin. kontrabas på kärra, elbas och ryggsäck på rygg, handväska och bärbar dator över respektive axel. bussen någon minut sen, ringer sl’s automatiska upplysning, bussen ska komma fram 8.01. tåget går 8.15. tunnelbanan 8 och 8.10, 7 minuter till centralen. dåliga odds.
får lätt panik och blir lite passiv, tänker att jag får ta en taxi från ropsten. fast ganska medveten om att tunnelbana går snabbare än taxi när det inte är några byten.
ett nytt hopp. inte så mycket folk som ska med bussen, resan går ganska snabbt, även om min klocka i mobiltelefonen ger dystra besked. den är förvisso anpassad för min förmåga att vara ganska sent ute.
kl. 7.58. befinnandes på lidingöbron. ser att 8-tåget inte lämnat station än. ber en snabb bön, och springer av bussen med mina fem kollin, varav ett 15kilo och stort och ömtåligt. springer så gott det går upp för rulltrappan, något klumpig måhända.
kl. 8.01 springandes på plattform. dörrarna har börjat stängas, är hoppet ute? vinkar lite uppgivet åt föraren långt där framme, som i en svag stund av välvilja ånyo öppnar dörrarna. har nästan trotsat naturlagarna för att hinna med. inte snabba byten; negativa byten. tack tack.
sista kapitlet i historien:
kl 8.07, t-centralen, skyndandes mot fjärrtågsspåren. finns inget tåg till malmö 8.15 på skärmarna. hrm. 8.15 göteborg, 8.20 malmö. resan ska ta 6 timmar, så något måste vara konstigt. inte ett ord om malmömöjligheter på skyltarna, men jag förutsätter att avgångstiden är det att gå efter. det går bara ett x2000 kl 8.15. göteborg. dessa västsvenska barbarer, sjungandes ”hela uppland står i lågor, hurra!”.
nåväl, kliver på tåget 1 minut innan avgång, intar plats, kopplar in dator, betalar för internettillgång. etc etc.
ovan något angående reserutiner.
tänkte härmed avsluta min trilogi med ett summerande inlägg. den tidigare nämnda overkligheten tog sig nog en slutgiltig form. de tre och en halv timmarnas sömn blev fyra och en halv, bussar missades, arbeten försenades, timmar jobbades över, allt skeendes som i skugga. konstig dag, åkte till stan och köpte nya hörlurar och hämtade ut min malmöbiljett och hämtade ut gardinera min goda mor så snällt sytt och skickat. väl hemkommen infann sig en lätt passiv kvalité, charlies änglar 2 gick på tv, jag delade uppmärksamheten mellan dem och msn. trött trött trött, men varför går du ej till sängs? sköt upp det mesta av malmöpackandet till dagens morgon.
nedan trio melea (eller är det trio me’ lea? från vänster henrik, markus, ”lea”?)
det var den konstigaste dagen. gårdagens lätta surrealism ersattes av en viss distansiering från omvärlden. morgonminuterna innan dagjobbet var märkliga. jag duschade inte, första morgonen på ett år som jag inte gör det tror jag. jag sprang en kilometer till bussen. klockan är nu tjugo minuter innan sex på morgonen. väl på jobbet är det en märklig dag, men har noll kronors differens i kassan (vilket är ovanligt eftersom det uråldriga kassasystemet fortfarande räknar tioöringar). åker mot stan, tänker att jag har en massa tid, men måste springa med basen från skolan för att hinna med tunnelbanan med anslutande skärgårdsbuss. kul att spela. stockholmlyrik till gamla jazztoner. skäller ut en busschaufför med dålig attityd, upptäcker att morgondagens arbetspass alls ej är det sena skiftet, utan andra kvart-i-fem-morgonen i rad. tror i några minuter befinnandes på lidingöbron att min hemnyckel fortfarande huserar på bullandö. kommer hem. ser en räv på innergården. skriver detta. ska upp igen om tre och en halv timme. det var den konstigaste dagen. anar att känslan av overklighet kommer att hänga tung över morgondagen. jazzattacks spelar på lördag i malmö. det blir kul å.
det haglade precis. och var trettio grader varmt. det var konstigt. i kombination med allmänt dagen-efter-varande ter det sig lätt surrealistiskt.
arbetsgivaravgifter-skatter-procentsatser tar upp min ferrariröda dators skärm. det är med moloken lunk jag rör mig genom dessa siffror. att gå upp kvart i fem, resa 5 timmar, jobba hela dagen och sedan ge sig ut till allmänna förnöjelselokaler skapar också en viss barriär mellan mig och bokföringens skönhet.
samlar mod eller möjligtvis energi till skademinimering angående vissa förfaranden. det går inte så bra. ring klocka ring. ring in den nya sköna världen. kanske världen efter en första lön har lämnat mitt firmakonto, eller ring måhända in något helt annat, mycket större, än för mig fördolt.
har så varit på utflykt. stockholm-karlshamn-borås-stockholm.
nedresan: sovkupédebut. lite speciellt, men sansade medresenärer som inte låg bakom några större utspel. speciellt minne: tågvärdinnan rycker i mitt täcke ”hässleholm 20 minuter” och man försöker verka vaken ”ja visst tack så mycket”
andra resan: fyra byten. ganska segt, men med viss symmetri. bil-buss-tåg-x2000-tåg-buss-bil.
hemresa: tidig morgon, tidig avgång. resan tar mig hem till sthlm lagom till sena skiftet i gruvan, endast bruten av en kort sprint till musikhögskolan för att lämna av mitt musikintrument, den otympliga och ömtåliga kontrabasen, fortfarande ej namngiven.
det var också kul med spelningarna.
har vart på ikea och mio. vart den plikttrogna konsument jag tidigare predikat så vilt om. allt är nästan klart i lägenheten. förutom att inget finns. ingen soffa inget matbord inga stolar. tror att när det kommer på plats så blir det som att allt det andra får mening. och jag bara maler på om lägenheten. alla har ett hem för allt i världen, alla inreder och fixar och donar. men i ett universum centrerat kring mig(bloggen hangsel2001) är detta med inredandet av lägenhet 106 på frimurarvägen 7a oändligt centralt.
tror förresten att mitt inlägg igår var mitt märkligast formulerade hittills. siktar alltid lite för högt, även om jag tror att formuleringarna är som de ska vara. har dock lite problem att läsa det så här dagen efter.
hrm. har inte kommit för mig att skriva på ett tag. efter att ha kommenterat händelser på platta berg och exotiska landskap ter sig stockholmsvardagen ganska menlös att i ord manifestera.
men men. stilla desperation är också en känsla. det första att kommentera är min oändliga förmåga för evigt uppskjutande. som arbetandes inom flera yrkesområden tenderar också dubbelbokningarna att frekventera min vardag. det är dåligt. har i några dagar nu varit för beklämd för att ta mig an problemlösning och tillika växer problemen varje dag då de inte tas an, vilket då enligt resonemang ovan leder cykeln runt, och problemen reinkarneras i än större omfattning. vilket bidrar till ökat beklämmande.
har moder på besök i några dagar. kul, fast är lite för seg i hjärnan för att kreativt ta mig uppvisandet av stockholms fantastiska natur och kultur.
imorgon blir första helt lediga dagen sedan återkomsten från andra sidan jorden. har nu lite stöd (eller frånvaro av undanflykter) för att ta mig an det eviga upprustandet av boendet. rustar mot noll-läget. när det uppnås; då blir allt bra och det kommer alltid att vara nydiskat och ren tvätt och trevligt sällskap hemma i en välordnad bostad.
bilden nedan visar min skugga på sydafrikansk mark. skuggan från motsolsgående afrikansk sol som också hållit mig från denna min offentliga dagbok den senaste veckan.
